Imorse klockan halv sju stog jag redo på jobbet för
att gå lucia tåg. Det var ingen som visste om att vi
skulle göra det så vi smög in på sköterskornas rum som
också skulle vara med och bytte om sen gick vi bort till
den avdelning jag jobbar på och sjöng för personalen.
Sen gick vi in och lussade och väckte alla som bor på
Majgården, alla fyra avdelningar. Vad kul det var!
Lite trött var jag allt men det var så kul och se hur mycket
dom faktiskt upskattade det vi gjorde. Även dementa som
sedan glömmer utav det uppskattar det för stunden.
Jag visste inte ens att man kunde uppskatta min hemska
sång röst, haha.

Sen åkte jag iväg till skolan och var där hela dagen, vid
sista lektionen började jag få ont i huvudet och sen när jag
kom hem small det bara till. Jag sov tre timmar men när jag
vaknade höll hjärnan fortfarande på att ramla ut eller komma
ut genom munnen. Jätte mysigt o ha så ont i huvudet och en
början till förkylning. Jag som trodde att jag skulle klara mig!
Tyvärr glömde jag kameran hemma så jag kunde inte få något
kort på mig :( Tack Mia för lånet ♥

---

Igår var jag hos älskade Mia och fikade och hämtade
en lucia klänning, jag skall vara tärna på jobbet imorgon
bitti. Herregud jag kan inte ens sångerna. Det var mysigt som 
vanligt hos Mia och det är det enda jag har gjort i helgen 
förutom att ja har pluggat. I fredags fick jag reda på mitt
resultat på nationella i svenska, G+ på muntliga som jag 
slängde ihop 15 minuter innan jag skulle göra det och VG
på det skriftliga, tydligen hade jag skrivit bäst utav klassen.
Min lärare tyckte att jag skulle fortsätta skriva jag har tydligen
talang för det. Det kanske är sant jag har alltid gillat att skriva.
Det var kul att få höra något positivt någon gång :) ist för att
bara få höra när uppgifterna är klara. 

Angående om jag skall äta anti depressiva tabletter eller inte 
så har jag bestämt att fram tills den dagen då jag inte ser
någon väg ut utan bara vill dö, då kommer jag att vilja äta
något men inte nu. Jag har även attarax men dom funkar inte
på mig och inte oxascand heller. De som funkar som jag har är
stesolid. Och eftersom att det är benzo tabletter vill jag helst inte
äta dem, men jag har lärt mig att min egen kropp tar mig ur
panikångesten även fast att en tablett är lättare och mindre
smärtsamt så väljer jag att hantera det själv. Jag tror att det
stärker mig mer också. Tack för era kommentarer ♥
Men anti depressiva är inte alltid fel det kan vara räddningen för
vissa, om man bortser från alla biverkningar så kan man må väldigt
bra på dem om de är doserade rätt.


Jag och Mia i somras ♥ älskar dig, jag är glad att jag har dig :)

---

Jag har gått och kärat ner mig totalt i allt som kommer
ifrån Body Shop. Och jag vet inte hur mycket jag har
handlat där på senaste. Det känns som rena lyxen för
kroppen. Så mamma gick och köpte deras adventskalender
till mig, den för 800 kr. Jag har julafton varje dag här, till
och med flera gånger per dag ibland! (är det nån som bara
kan öppna en lucka?!) och där i fick jag en svamp som man
skall använda att ta bort sminket med. Du blöter ner svampen
och tar på din sminkborttagning och skrubbar runt den i
ansiktet. Det är nog det bästa jag haft!
Det känns så rent, som att precis allt försvinner och hur
underbart är inte det för 25 kr :)


Använd den till din ansikts scrub, mask eller vad du vill!

---

Imorse när jag skulle gå upp var jag så himla trött så
jag lyssnade på min kropp och snoozade. När inte det
hjälpte så la ja mig ner och sov tills jag vaknade.
Stolt och glad över mig själv har jag varit hela dagen.
Skolan har gått bra och jag har gjort en uppgift sen
jag kom hem. Kanske är det så att jag måste lyssna
mer på min kropp och förstå att jag inte behöver få
ångest och panik när jag missar lektioner.
Men lättare sagt än gjort...
Hur som helst så är jag stolt över mig idag :)

---

Alldeles för länge sedan jag bloggade, det ligger efter som allt
annat. Dagen idag har varit ett helvete. Jag försov mig och kom
till engelskan en lektion man aldrig vill gå till.
Jag hade muntliga i nationella och kände mig inte orolig, jag ligger
på VG och jag har blivit bättre på att prata. Våran lärare som är
ny för terminen skulle fundera på om jag och hon jag gjorde det
med får godkänt. Jag tror inte att jag har sänkt mig så jävla mycket.
Men klart att jag har ett försvenskat uttal, tro fan det jag bor i Sverige!

Jag fick en uppgift om smärta som ska vara inne imorgon, om jag kan
berätta vad smärta är. Ta ur mitt hjärta och läs av det så har dem
svaret. Jag svalde allt och tänkte nej jag klarar detta, utan panik.
När jag kommer hem och ska äta med mamma och pappa sätter pappa
i halsen, mamma står bara där och han får mindre och mindre luft.
Jag ställer mig bakom och gör Heimlich på honom 10 gånger tills han
börjar få luft. Allt för en liten knäckebrödsbit. Skakis lämnar jag maten
och går ut och röker.

Jag hamnar i sängen, som vanligt tårarna kommer, ångesten och paniken.
Robin försvinner aldrig, smärtan finns där och jag vet inte själv hur jag mår.
Mer än att resten utav livet inte är så lätt och att jag gömt hur det är att vara
glad flera dagar irad. Skolan blir lidande, vänner vart försvann dom?
Att komma på att jag inte minns flera månader utav detta året, det är borta.
Och sen den ständiga frågan, ska jag börja med anti depressiva som min
psykolog vill och bli glad på en tablett, eller ska jag kämpa mot djävulen?


Brolle är det bästa som finns, om han skulle försvinna vet jag inte vad..

---