Idag skulle det varit våran 16 månaders dag...
Jag var hos psykologen idag och hon grävde
ordentligt. Så jag var väldigt trött efteråt.
Hon sa att jag har börjat bearbeta allting men att
detta bara är början på en lång väg.
Och jag tror henne...
Varje kväll när jag ska sova ser jag Robin när
han ligger där inne i rummet, hur stilla han är,
hur blek han är med ögonen halvt stängda och
samma min han hade när han sov. Samma panik
känsla jag hade då kommer tillbaka, att jag faktiskt
inte kan göra något för att rädda mitt hjärta, för han
är redan borta. Att jag inte vill förstå att det är så,
fast sanningen är framför mig...


En utav alla lyckliga kvällar med dig ♥

---