Min syster kom och väckte mig för en stund sen och krävde
frukost, nu ska hon kidnappa mig så jag ska vara på landet
hela dagen. Bara ligga i solen och rida, men jag har så jävla
ont i rumpan så idag åker fårskinnet fram. Brolle följer med
mig och vi är hemma ikväll.

Igår var det karneval, jag hade det faktiskt roligt hemma hos
Anton, och jag är glad för alla kramar och ord som jag får.
Det gör att jag kan slappna av lite och försöka ha kul för det
gör inget om jag bryter ihop. Karnevalen var sådär, jag kände
mig väldigt uttittad och jag vet inte om jag var det eller om det
var något jag fick för mig.

Nu sitter jag och försöker skriva det brev jag aldrig trodde jag
skulle behöva skriva, mitt avskedsbrev till min älskling tårarna
började rinna efter några rader och jag vet inte hur jag ska kunna
förmedla allt jag vill säga och mina känslor i ord. Jag skriver det
som ploppar upp i huvudet för Robin vet vad mina känslor var.
Åh vad jag saknar när Robin kom hem med världens leende på
läpparna och bara hej älskling och gav mig en blöt puss, jag skrattade
jämt åt honom och bara mitt smink! Då slickade han mig på kinden
istället. Alla de saker som varit lite irreterande eller speciella det
är de sakerna som jag saknar mest. För det kommer aldrig någon
annan människa i hela världen få mig att uppleva igen.
Nu ska jag fortsätta att skriva mitt brev och sen åka iväg. Bilder
ifrån karnevalen lägger jag upp ikväll.
Tack för alla kommentarer, ni gör det meningsfullt att blogga!

---