Igår orkade inte jag blogga, dagen var jobbig och dagen
idag är lika jobbig. Egentligen skulle jag till psykologen
idag men mamma avbokade tiden för jag orkade inte.
Jag är bara så trött.
Jag har inte träffat någon förutom min syster sen i fredgags
och knappt pratat med någon. Det är ensamt och jag ligger
bara i sängen förutom när jag jobbar. Jag försöker hålla
humöret uppe men det är inte lätt. Jag tycker inte synd om
mig själv men om det är så jävla jobbigt att höra av sig
eller titta förbi då får det vara det.
Jag jobbar hela midsommar och det är skönt istället för att
bara sitta hemma och om jag skulle gjort något skulle det
ändå vara en person som fattas, det fixar inte jag än.
På lördag natt är det sex veckor, och det har fan inte blivit
lättare snarare att det blir svårare dag för dag.
Jag hoppas att resten utav mitt liv ska bli lätt, för nu har jag
fått ta den svåraste vägen genom livet som man kan ta, ofrivilligt.

---