Snart en vecka till, men det känns som igår. När ska den känslan
försvinna? Det är fortfarande lika ofattbart men ändå rullar livet
vidare. Idag ska jag gå till skolan en sväng. Lämna in mitt
sjukintyg och bara hälsa på.
Igår körde jag Simons bil, det var kul. Det är sånt som kan få
mig att lysa upp lite även om det är så lite. Jag backade flera
100 meter och det tackar jag Robin för, det är ju han som har lärt
mig det mesta.

Inatt när jag kom hem och skulle sova så var Robin där hos mig igen,
det måste han ha varit. Jag såg honom inte men det blåste på min
hand även fast jag höll andan. Hur är det möjligt när jag låg själv
i rummet med dörrar och fönster stängda, det måste ha varit Robin.

Idag kommer min syster och Ella och alla ska iväg på Tures kalas
men jag orkar inte, jag lär försöka hålla humöret uppe hela helgen
för Ellas skull och det känns som att det räcker. Mer energi finns inte.
Och vad ska jag säga när Hugo säger att han ska snickra som Robin?
Nej det är något som får komma senare när jag är lite stabilare.

---