Vi åkte till min farbror och kusin igår, det fanns inte så
mycket och göra med dom så vi gosade mest.
Peppe grejjade som vanligt, jag får inte ens låna en utav
hans folk racing bilar till o övningsköra med. De va fan dåligt!

Innan vi åkte stoppade jag i mig en tablett utav de nya, när vi
var hemma vid 8 var jag ordentligt trött så jag tog en tablett
och skulle sova. Dem funkar tvärt om på mig! Jag blev hur pigg
som helst näst intill överspeeedad och somnade inte förrän vid
12. Inte helt planerat, men nu vet jag det.

Idag vet jag att jag ska till Robin ♥ till lilla hjärtat och se hur det
ser ut där borta. En sak som är skönt är att min psykolog sa till
mig igår att en sån här sak är det värsta man kan gå igenom men
det sker också endast en gång i livet. På något sätt gör Robin så
att jag vaknar varje dag, mina vänner och Brolle gör så att jag
orkar. Jag ser inte dagen än, men någon stans låååångt därborta
så kommer den dagen då jag kan börja leva igen och känna mig
levande, utan tabletter och med ett skrattande hjärta.
Robin kommer aldrig att försvinna ifrån mitt hjärta men en dag får
han inte den största och jag hoppas att det är med glädje jag kan
tänka på honom då och inte bara gråta.
"just idag är jag stark, just idag mår jag bra, jag förs framåt
av kratfiga vindar" någon dag, någon gång.

Jag älskar dig Robin Henriksson, ♥

---