Förra veckan stack jag helt oplanerat iväg till Lanzarote.
Jag har bara solat, sovit, ätit och shoppat.
Jag behövde det.
Jag har länge gått och oroat mig för alla hjärtans dag, min
och Robins två års dag, jag visste att jag inte skulle fixa det.
Så på Lanzarote glömde jag bort dagarna, även den. Jag flydde
från det jobbiga och fortsatte som vanligt. Jag hade inte orkat det
berget just nu. Som alltid när man kommer hem har jag blivit sjuk.
Jag häller i mig c vitamin i brus tablett men min kropp skriker efter
mer vitaminer men jag har så jävla svårt att svälja tabletter så jag
får be mamma leta runt o se om det finns i brus.

Jag bestämde på planet hem att nu ska jag fan inte sabba allt igen
med att stressa nu är jag utvilad och skall förbli! Jag skiter i om
skolan blir lidande för är jag stressad och utmattad går allt bara ännu
dåligare och jag kommer inte ur det. Så nu skall jag lyssna på min
kropp och ta allt i den takt jag känner att jag klarar. Jag måste sluta
skjuta bort allt. Men alla andra runt mig fortsätter som att inget har hänt,
de funkar som förut och ingen frågar hur jag mår. Det är nästan som att
jag känner mig konstig, som att det bara är jag som har stannat upp.
Som att jag också måste fortsätta som förut. Alla tankar är så många och
jag känner mig ensam, riktigt jävla ensam. Men jag orkar inte.
Alla saker har bra och dåliga sidor ibland undrar jag om det är värt det.
Men jag vet ju att skjuta undan allt går inte, jag längtar till våren och sol!
Det brukar göra gott för kropp och själ :)


Utanför hotellrummet :)


Innan en god middag :)


Min favoritplats, 3 kg gick jag upp under veckan :D


Påväg hem till kalla Sverige.

---