Onsdag
Jag har varit ledig idag! :D Haha, nej men det har varit
så skönt. Jag har bara sovit, kollat på tv och jag och Brolle
har varit ute på hemskt blåsiga promenader. Han ser så rolig
ut när det kommer massvis utav löv flygande för han kan inte
bestämma sig för vilket han ska jaga.
I måndags började min praktik på sjukhuset, eller vi fick information,
skåp och kläder. Men igår 06.45 började jag, himla härligt och gå
upp klockan 5! Jag själv föredrar att jobba varje dag och korta turer
istället för att jobba långa och vara ledig. Igår slutade jag klockan 4,
men det finns ju en till tur 15-22 och den gör jag på fredag. Väldigt
omväxlande schema. Men jag vänjer mig väl vid det med :)
Nu har jag gått förbi utanför byggnaden vid akuten där Robin låg på den
sidan som jag alltid tyckt varit väldigt jobbig, men nu känns det lättande
och inte lika skrämmande. Snart så kanske jag börjar närma mig en terapi
innuti också. Får jag bara ta allt i den takt jag klarar utav och bli lite mindre
rädd så går det nog bra. Det känns som en vinst att kunna gå förbi och för
1 sekund fokusera på något annat än att jag ska titta rakt fram och bara gå.
I fredags fyllde Robin 25 år, vad tiden går. Det har snart gått ett år sedan.
Mycket känns som en dimma och den första tiden kommer jag inte ens ihåg,
jag kan bara stå här idag och inse att känslan är densamma som då men att
jag har blivit stark. Jag har lärt mig att hantera känslorna som finns i mig.
Jag är glad att jag fortfarande kan komma ihåg hur det känns när Robin kramar
mig, hans röst, vad han brukade säga, vad han brukade göra, till och med doften
lite svagt. Det är jobbigt att sådana saker försvinner för medans det finns kvar
så känns det som att allt som har hänt har inte hänt för jag kan ju minnas det där,
att Robin fortfarande finns i en fysisk skepnad. Men sakta kommer det smygandes
att så är det inte. Jag skulle bara vilja ta ner dig ifrån himlen och låna dig för
en dag, att säga allt jag vill ha sagt, att göra allt det jag och du vill göra.
Tänk om det vore så lätt ♥
Mamma ringde upp till blomsteraffären i Bålsta i förra veckan och beställde blommor
som dom kör ut till hans gravplats och så skriver dom det jag vill på ett kort.
Helst skulle jag vilja göra allt det där själv men det är lite långt så jag är glad att
det finns den här möjligheten.
Den till vänster är från mamma och pappa och den till höger ifrån mig och Brolle.
Ja sorg är en tuff grej att gå genom men som sagt det tar tid o läka men skorpan kan gå sönder ibland...
Man glömmer ju aldrig man lär sig leva med sorgen...