Jag jobbade ju igår på min "hemma" avdelning som jag säger. Jag har jobbat
där i 1 ½ år och innan dess hade jag praktik i sex veckor.
Men igår tappade jag tålamodet lite grann.
Jag kommer in till en vårdtagare som inte mår så bra psykiskt som har pratat med
mig hur många gånger som helst förut och det har gått jätte bra, men igår när jag
kommer in så säger hon bara "finns det ingen annan som jobbar som är äldre?" Vad
menar du med äldre säger jag till henne, "någon äldre med erfarenhet".
Det där finns liksom inte längre i dagens samhälle.
Jag säger till henne att så jobbar inte vi här och att det är kränkande att säga så till
någon. Att vem som helst kan lyssna oavsett ålder och att man visst kan ha mer
erfarenhet fast att man är yngre.

Jag ger henne ett exempel, "menar du att en 15 åring som levt i ett land med krig
inte har mer erfarenhet utav det än en 60 åring som aldrig varit med om detta?"
Hon blev tyst och funderade.
Jag sa till henne att alla människor hon möter skall hon möta med respekt och att
alla har lika värde, hon skall se på människan som en oskriven bok. Men oavsett
hur många människor hon träffar kommer hon aldrig att veta allt om dem eller vad
de har varit med om.
Hon tystnade och funderade länge, men det är ju så de ser allt. De är ju inte medvetna
om hur dagens samhälle ser ut. De vet ju inte att unga kan uppleva väldigt mycket,
att de kan må dåligt, eller att ett litet barn kan snatta i en affär. Det fanns inte på deras
tid. Jag brukar låta "di gamla" hållas men inte när de kommer till att kränka någon.
Jag tror att hon tänkte till bra där och att hon kanske förstod lite utav vad jag menade.

För jag har samma utbildning som de andra på jobbet, så där är vi lika.
Men om hon bara visste vad jag har varit med om... Hur ångest och oro känns, det
vet jag om någon.

---